zkrutten

Ibland är man förundrad över hur kroppen minnen känslor fungerar...
Att som liten blivit utnyttjad sexuellt sätter sina spår för visa i tidig ålder för andra när man är äldre...
Som jag skrivit tidigare har jag själv blivit våldtagen som ung men även blivit utnyttjad sexuellt av män som väldigt ung...
Under hela min uppväxt har ja varit lite smått galen på både det ena o det andra sättet men just när det gäller sex har ja varit lite hämnings lös inte haft problem så men heller aldrig eller väldigt sällan kunnat njuta ... Det va bara något man skulle ha...
Killarna uppskattade mig nog mer än väl för det satt aldrig fast ja va alltid villig och sa sällan nej trots att många gånger mådde ja pyton efteråt och då förstod jag inte varför vilket ja idag gör ... Idag har minnen från min uppväxt kommit upp till ytan idag har lusten efter sex försvunnit och idag förstår jag varför jag varit som jag varit varför jag levt på min kropp för det va ju så man skulle göra.. Inget konstigt med det...
Men sen att känslan många gånger varit konstig oförståelig och otäck det har jag inte förstått ...
Att börja rota i sin historia är både bra och dåligt i mitt fall är det nog jätte bra för min framtid att äntligen kunna få börja om hitta det jag själv gillar säga nej till det som känns fel eftersom ja nu vet vad som gör det hela så fel... Inte det lättaste att få ens partner att förstå hur det känns och varför saker förändrats men förhoppningsvis kommer allt bli bra igen...
Många tror jag är en väldigt utmanande och orädd kvinna men om ärligheten skall prata har allt jag varit med om gjort mig blyg o rädd ... Rädd för hur det skall kännas rädd för vad jag vill o tror jag gillar en svår balansgång att gå på men äntligen förstår jag varför äntligen jan jag göra mig fri från dessa demoner som härjat i mitt liv väldigt länge...
Kommer aldrig kunna förlåta eller förstå hur en vuxen man eller flera vuxna män kan finna intresse i att pilla och få njutning av ett barn det är för mig obegripligt men väldigt vanligt tyvärr...
Önskar att jag hade förstått och sett allt detta jag ser o förstår idag tidigare men visa saker lyckas man dölja djupt man lyckas leva med dom utan att förstå...
Idag vet jag vad som är rätt och fel och förstår varför jag reagerar och har reagerat som jag gjort i alla år..
Äntligen är jag fri äntligen får jag chansen till njutning på en annan nivå på ett annat sett än tidigare... Det får ta den tid det tar och jag vet att jag en dag kommer få komma till sjunde himmelen ........❤
Dax för denna Donna att göra sig klar för en dags jobb...

Dagens tanke!!
Detta är en tung tanke men en väldigt nära och sann sådan....
Skenet kan bedra heter det ju och så är det ofta vissa människor lever i ett mörker men utåt är dom ljusa, positiva och verkar ha båda fötterna på jorden... Men dom är inte alltid så starka och positiva som det ser ut dom lever bakom en massa masker bakom ett skydd att våga vissa sitt rätta jag .. Jag har personligen levt bakom många masker vissa har jag inte vetat om och vissa har jag självmant satt dit... Men en mask som jag själv satt dit är väldigt svår att handskas med den har funnit där i så många år och jag har inte tillåtit mig själv att ta av den för min egen rädslas skull..
Men nu är den borta nu är sanningen helt framme och varje dag som går är en process att ta nästa steg... Det är tufft och väldigt svårt.. Har man inte råkat ut för det själv vet man inte hur känslan rädslan och hemskheten känns! Och kunna förklara den är ännu svårare.. Men ja vet att jag en dag kommer ta det stora steget för ja är inte längre rädd men jag är otroligt försiktig... Tänk på att bakom varje människa finns en historia det finns en berättelse och anledning till varför dom är som dom är och döm dom inte innan du vet hela historien ... Att våga erkänna för sig själv att det är inte ditt fel det som hänt dig och att acceptera att det är okej att må som du gör pga av det är bara det ett stort steg.. Våga lita på att du klarar att ta steget ut våga känna kärlek igen våga sätta gränser för vad som passar dig..
Jag vet att pga dom masker ja redan då satt på mig blev jag ett lätt byte men oas det är felet
gjort av honom och inte mig och det vet jag idag men det har tagit lång tid för mig att erkänna det ...
Ja jag blev våldtagen som ung och tanken att det faktiskt hänt och gjort mig till den jag varit/är är tung... Men nu är jag fri demonerna är borta och varje dag är ett steg i rätt riktning till ett liv fyllt av kärlek och värme äkta sann trygghet utan masker och utan spel ....
Tänk tanken nästa gång du möter någon att skenet kan bedra ....

....
Alla har vi dagar vi undrar va som kommer härnäst va har livet att ge oss , vissa är rädda för framtiden andra går framåt med glädje, ja har nog varit rädd för framtiden många gånger när man levt i en ständig flykt levt i en lögn har man alltid en rädsla för sanningen att den skall komma i kapp att den skall förstöra det man byggt upp inför allt och alla ...
Tyvärr fastnar många i flykten i lögnen dom lyckas överlista sanningen om och om igen trots att många runt dem vet att dom lever i en lögn så sägs inget ingen vågar berätta ingen vill ta tag i deras problem ... Så levde min mamma i en ständig lögn och en ständig flykt från sanningen.. Vi som stod henne närmast blev en del av lögnen och fick leva den med henne trots att många av oss visste sanningen bakom... Hennes liv va nog tufft att alltid leva i en lögn aldrig våga vissa vem hon egentligen kunde vara.. Ständigt jaga efter bekräftelse från alla runt henne.. Jag känner så väl igen mig själv i henne men som sagt ja har valt en annan väg nu innan det blev försent ...

Ja själv lärde mig på så vis att fly är en lättare väg att leva på kort sikt en att ta tag i det verkliga det låter kanske konstigt att man går totalt samma väg man lärde sig att den är så fel... Men vissa saker tar man lärdom av sina föräldrar om och vissa saker tar man efter... Nu snart 40 år senare vet ja att min flykt är över ja behöver inte fly jag kan leva i sanningens tecken kan stå rak i ryggen och le mot framtiden... Är inte rädd för vad som komma skall för det är jag som jan och vågar besluta min framtid,,, den är stark den är sann och livet är härligt...
Ha en underbar dag i solen ... Det tänker ja ha

..
Snart är dagen här som började min förändring i mitt liv att det är 15 år sen är overkligt men sant .. Den dagen hon valde att gå vidare tidigare än bestämt och den dagen som förändrade mitt liv... Då ja sakta kunde börja klä av mig mina masker och mina beteenden ja så hårt med duktigt lärde mig att leva med... Idag är ja naken kan man säga idag har ja ingen mask kvar som ja behöver gömma mig bakom idag är jag stolt över mig själv o det liv jag valt att leva... Varje dag fylld med lycka och glädje varje dag är ett nytt spännande äventyr man vet aldrig vad som kommer hända men en sak vet man och det är att vara positiv ha en harmoni känna sig trygg i dig själv gör att inget känns o omöjligt 😄 ha en underbar dag

Att fly är något jag blivit duktig på .... Flytt i 39 år från att vara mig själv från att stanna upp o andas.. Mitt liv har präglas av att få bekräftelse att ja är något eller någon för någon aldrig känt mig tillräcklig ...
Som liten försökte ja alltid vara duktig på något rita, sjunga , va snygg smal alltid se bra ut inför andra... Vågade inte ens gå ut med soporna utan att ha håret snyggt uppsatt eller vara i ordning gjord.... Tyvärr är det något min mamma rätt snabbt lärde mig, dölja sanningen utåt ingen fick veta hur illa det egentligen va och tyvärr visste inte många det heller vi båda både jag o min mamma spelade spelet väldigt bra båda flydde från sanning o verklighet... Mamma lyckades aldrig få sin bekräftelse tillgodo gjord under sitt 50 åriga liv och jag kan idag förstå varför .... Hon accepterade aldrig sig själv för den hon va hon kämpade hårdare än någon annan ja känt eller känner med sina demoner att bli älskad och förstådd ... Ja började väldigt tidigt min sexuella bana i livet som 12 år gammal där ja fick bekräftelse att ja vågade göra saker ingen annan tjej i min ålder vågade männen va ofta äldre och gav mig precis det jag trodde då va vad jag behövde ... Idag vet jag att ja tillät mig bli utnyttjad på fel sett många gånger blev deras lilla vackra docka som va en gudinna i sängkammarn och alltid vacker att se på ... Vågade aldrig pratat om hur mitt liv egentligen såg ut utan pengar utan mat egentligen knappt ett hem ibland men det syntes aldrig utanpå... Vissa kom mig nära och fick se verkligheten under ytan vissa stannade kvar andra la bena på ryggen o sprang ... Men aldrig under hela min ungdom kände ja mig tillräcklig att ja dög att ja va värd bättre än så... Det har ju avspelat sig nu i hela mitt liv och därigenom har ja flytt ... Flytt från den ena mannen till den andra sökt efter nya spännande män hela tiden aldrig nöjt mig med att bli älskad fullt av en man utan hela tiden flytt in i något nytt.....
Ända fram till för ett par år sen ungefär när ja blev sjuk och inte längre kunde leva på min kropp inte längre kunde locka män med min skönhet de var nog då jag började tappa fotfästet och började komma till insikt att ja alltid flytt från vem ja egentligen
....
Fortsättning följer nu dax för jobb ett tag......

Alla har vi olika bakgrund att stå på... vissa vägar är väldigt raka vissa är krokiga, ja har själv åkt i diket många gånger på min allför krokiga väg genom livet... många gånger har jag tagit mig upp själv andra gånger har jag haft hjälp från oftast fel håll..

Jag har flytt i hela mitt liv har det inte varit från mina relationer har det varit min kropp mitt jobb mitt liv i helhet aldrig riktigt vetat vad eller hur jag vill att mitt liv skulle se ut!

Många gånger har jag känt mig stark och känt att nu är jag på väg åt rätt håll trots att vägen varit både hal och krokig så har ja stått kvar med båda bena en längre tid o känt mig duktig till det en dag börjat regna då har jag glidit av vägen med en smäll och fått lov att börja om, Det skyddsnät många människor får bygga upp runt sig som barn fick jag aldrig och nu på senare år är det väldigt svårt att förlita sig på att det man bygger upp håller....

Att hitta dom rätta byggstenarna är början till att få en stabil grund en stark plan att stå på och nu äntligen 39 år senare känner jag att jag börjar se en ljusning i mitt liv, motgångar gör ens själ sägs det, men utan en själ kan man inte komma någonstans man måste förena kropp hjärta o själ i ett för att få kraften att hitta rätt i livets väg...

Jag har låtit andra ratta den bil jag kört genom livet med alldeles för mycket, därför tar ja nu och hoppar ur bilen och ställer mig bredvid...

Tar ett steg tillbaka och går på min väg istället ensam. "Ensam är stark" och genom att komma till insikt att vissa saker måste man göra ensam och vissa saker kan man inte hitta svaret på själv utan behöver hjälp utifrån...

Den vägskälet har ja nu kommit till och sökt mig den hjälp jag behöver för att sluta fly att acceptera mig för den jag är och få förståelse till varför mitt liv varit en flygt i 38 år.....

Fortsättning följer nu måste ja jobba lite också

Efter ett år med mycket motgångar och stor sorg.... Skall ja se till att år 2013 är och blir ett år fyllt av harmoni glädje och livslust... Ett år med utmaningar ja skall besegra ur som lycklig ,möten som ger mig kraft o glädje, låta kropp och själ finna sitt rätta jag ... Lägga historien bakom mig det förflutna skall få stanna där och framtiden hälsas välkommen med öppna armar i positiv anda... Bena ut alla negativa trådar så mitt trassel blir ett fint garn med en historia att kunna se på med ro... Många saker som hänt under detta år har tagit hårt på mig både psykiskt och framför allt fysiskt när psyket inte klarar av att tala om för kroppen vad som borde göras just då när det är tufft gör att till sist säger kroppen upp sig... Våra kroppar har en inbyggd spärr att när det inte går att tänja mer på gränsen lägger den av att fungera den slutar lyssna den slutar göra saker som i slutändan skadar den... Psyket är oftast den som får och har sista ordet oas om kroppen sagt upp sig... Det man känner inombords är tyvärr det sista man kan ha kontroll över låter man det inte få sin tid utan skjuter bort känslan om o om igen kommer den tillsist ta en annan väg att få sin vilja igenom.. Utbrändhet är bland annat en sån väg, att bli deprimerad är en annan , att bli o vara ständigt sjuk är en tredje väg ., alla dessa vägar är ens egna psykes sätt att få stopp på hur illa den tycker man beter sig i olika sammanhang... Att vi inte stannar upp tidigare o lyssnar på vad kropp och själ verkligen vill utan blundar kör på och hoppas det löser sig till slut.... Jag är ett levande exempel på just de att blunda... Har blundar skjutit bort saker som hänt i mitt liv för att hoppas det löser sig ändå ,tyvärr har ja oxå nu den hårda vägen fått känna att det inte fungerar så.. Min kropp började säga ifrån för flera år sen men lyssnade ja?? Nä nu får ja lida hårt för det och det kommer ta ett bra tag innan dom hittar balans igen när pusselbitarna fått hamna rätt igen och när själen känner harmoni i sitt liv tillsammans med mig och min kropp.... Jag hoppas och skall göra mitt bästa för att komma till ro detta år som nu står i dörren ... Gott slut 2012 och gott nytt 2013 med allt va det kommer att ha att ge ......❤❤❤❤❤

Att slå av allt o bli en robot går inte så bra vilket ja visste men man måste ju prova... Snart snart får ja andas känna lugn o få tillbaka kraft som just nu är helt bort blåst ... Att försöka hindra ens känslor att komma upp till ytan är en konst, man lever i en värld där saker förväntas av en,saker som händer runt omkring som man måste behandla för va det är! Men med sorg o ensamhet otrygghet rädsla i grund är alla händelser svåra att handskas med! Man ser saker ur fel vinkel svarar lätt på fel sett man vill bara att det skall försvinna så man får vara ifred, så man får tid att läka tid att känna tid att reda ut alla känslor för vad dom är... Inte dölja eller gömma sig bakom någon mask bara för att allt runt omkring en skulle må bättre av det, hur mår då jag?? Jo sämre varje motgång eller händelse blir då till en utmaning av negativt slag.. Man slås ner mer o längre ner fortare varje steg man lyckas ta framåt lyckas motgången ta en 3 steg tillbaka om man inte står kvar vid att sakta låta sin kropp hjärta hjärna o själ samarbeta hur tufft det än är... Ja är stark men i en svag kropp.. Kroppen o hjärtat och själen är just nu inte på samma nivå.. Kroppen kräver mer än vad hjärtat o själ kan ge.. Men snart finns tiden att hitta harmonin snart finns orken att låta alla delar få son rätta tid att hitta tillbaka o bli starka gemensamt !!!!

Att förlora någon man älskat över allt annat ja det är precis vad som hänt mig nu...
Det har hänt massor nu denna höst o vinter saker som tagit mycket energi saker ja inte kunnat rå på ....
Att förlora en nära släkting som i mitt fall både min morfar och mormor i samma veva bara 3 veckor emellan är tufft och hårt svårt att ta in..

Morfar hade ju varit sjuk en längre tid och mått väldigt dåligt sista tiden haft ont och led så när min morbror ringde och talade om att han fått somna in va det en lättnad en frihets känsla att det va bäst så för honom...

Min mormor däremot det va bara en sorg hon har alltid varit mitt allt min klippa den som alltid funnits där. Hon va min inspiration mitt bollplank som en extra mamma!!

Som många som läst min blogg vet dog ju min mamma för 14 år sen och när hon dog föll en stor tung sten bort från mina axlar ja blev fri slapp all oro slapp rädslan av vad som händer nästa gång...

Men nu när mormor gick bort lite för fort man hann inte reagera det vart bara för mycket... Så just nu är det lite kaos i mitt liv ja är svag o känner mig ensam.... Hon va min underbara fantastiska mormor som alltid fanns där ...
Morfar va lättare att acceptera han hade ju varit sjuk så länge o led mest av sin sista tid i livet.. Men när mormor åkte in o blev kvar o bara blev sämre och sämre kändes allt hopplöst... Jag vet i mitt hjärta att när hon förstod att hon inte skulle bli bättre eftersom medicinen inte hjälpte som den skulle ha gjort då la Hon ner, hon ville inte att vi som älskade henne skulle behöva lida oroa oss mer än så, hon hade sett hur min morbror allra helst åkt till sin far flera gånger i veckan fixat och donat med hemmet där han låg hur det tagit på honom och hon ville inte att jag skulle oroa mig mer att jag skulle hålla på att åka fram och tillbaka för att hjälpa henne vilket ja gladeligen gjorde men hon ville inte utsätta oss för mer därför la hon ner och det gick fort för fort... Dagen innan min morfars begravning somnade hon in! Vilket gjorde att morfars minne blev lite borttappat man hade hela tiden tanken att snart är vi här igen för mormor alla saker som måste tas om hand om lägenheten skall tömmas alla papper allt med begravningarna allt sånt satt på ens näthinna under hans sista stund i kyrkan jätte jobbigt och svårt att ta till sig alla känslor alla intryck...
Sen få en stunds vila i allt o bara få sörja o känna sig ledsen fanns inte då va det bara att köra på tömma lägenheten fixa inför mormors begravning vilken va tuff jätte jobbig då kom även känslor fram som egentligen va till morfar som blivit lite bort glömd i allt...

Nu så här i efterhand när man fått lite distans då börjar känslorna komma upp till ytan sorgen och saknaden blir stor och allt runt en blir ett kaos man mår illa är arg trött irriterad söker tröst och trygghet i fel famn ... Man är vilse och förlorar begrepp om sig själv sina känslor vart man står vad man vill hur man känner ... Mycket kommer upp till utan när ens trygghet försvinner när ens kärna inte finns när man står där ensam... Men hjälp finns och hjälpen har sökts så hoppets låga lyser svagt igen och allt kommer bli bra man måste nog bara låta tiden läka såren och batterierna måste få full laddas om... Snart så .....

Kommer alltid ha dig nära mitt hjärta och alltid minnas dig för den du var den du lärde mig att vara älskar dig för alltid min kära saknade mormor

Jag brukar sällan köpa böcker o sällan läsa böcker men ibland händer det att ja köper nån men idag såg jag en bok som ja inte kunde låta bli nästan otäckt men den heter " ja skulle aldrig ljuga för dig" skriven av Moa Herngren framsidan är egentligen inte den som ja fastna för ja vände på boken och läste lite på baksidan " vad gör man när man inte vet vem man är längre? När ens existens bara definieras av vilken relation man har till människorna runt omkring en ? När man helt har tappat bort sig själv på vägen ?? Lite otäckt att hitta den boken just idag!! Men som min nära kära vän skrev till mig " när eleven är redo kommer läraren" ja börjar verkligen tro på det... Så nu tänker ja läsa boken .....

Ibland behöver man hjälp att hitta fokus.. Just idag ser mitt liv ut så att jag har kommit till insikt att jag inte klarar mig ur detta utan hjälp! Håller på att tappa fotfästet har förlorat förrycker som jag stått på. Min inre styrka har fått sig en rejäl törn och alldeles förrycker har hänt som ja inte själv kan sortera ut vad som är viktigt vart ja skall börja hur ha skall bemöta alla känslor alla tankar .

Jag har nog alltid setts som stark o hjälpt många runt mig i olika situationer men många gånger har jag sett mig själv i deras situation och utifrån det kunna hjälpt dom. Men nu sitter jag själv i en situation som jag känner mig trängd och vilse i en situation som tar död på all min energi. Tar en dag i taget mer går inte slår tyvärr bort mycket för orken inte finns men försöker ta en sak i taget. Små ting som får mig att kunna andas som får mig att må lite bättre men det går sakta och varje motgång ja mött sista tiden har gjort mig svagare än ja någonsin varit! Tufft att erkänna att man inte är så stark som många tror. Att jag nu sökt hjälp gör att jag ser ett hopp att allt kommer bli bra till slut men sen hur det kommer bli är frågan...., nu måste jag till jobbet skriver nog mer ikväll tack till alla er som stöttar mig och finns där .....