Blogga en sorts terapi!

När jag började blogga visste jag inte vilken effekt det skulle ha på både mig själv och dom som läser den. Jag har fått väldigt mycket fin feedback från människor i samma situation samt att dom som kände mig som ung har skrivit till mig och berättat om hur dom inte visste att jag faktiskt haft en sån tuff uppväxt som jag ändå haft.

Sånt glädjer mig att jag genom min blogg kan hjälpa andra som gått genom samma sak. Inte trodde jag för en sekund att feedbacken skulle vara så här stor men det är kul.

Jag skriver ju som sagt om mina erfarenheter och mitt liv och ju mer jag skriver desstå mer kommer jag i håg, jag har nog förträngt mycket av min barndom just sånt som varit jobbigt men nu när jag skrivit om det kommer det tillbaka...

Att vara barn i en missbrukar familj är som många av er redan vet inte ett lätt liv, man har två val det ena är att välja samma bana som sina föräldrar den andra är att ta avstånd.
Jag tog avstånd jag har alltid varit rädd för att bli som min mamma men ju äldre jag blivit har jag förstått att jag kommer aldrig kunna bli som henne eftersom jag tog avstånd redan som ung jag kommer aldrig kunna skapa det livet som hon skapade för oss barn eftersom jag är en starkare kvinna än vad hon var som ung.

Min mamma växte upp i en familj med mycket kärlek men också ett strängt levene.
Min mormor och morfar (morfar är inte mammas riktiga pappa) levde som många gjorde då, när barnen var små var mormor hemma fru och morfar jobbade för fullt för att försörja familjen.
Min morbror är yngre och morfars riktiga son tror att min mamma hade det tufft som liten med att ha en far som egentligen inte va hennes fast det visste hon inte förens senare i tonåren men den naturliga kontakten fanns liksom inte där.

jag minns att mamma ofta var rädd för att göra bort sig inför morfar, hon försökte i hela sitt liv visa att kolla mig kolla vad jag är duktig! Hon  var en väldigt duktig kvinna på många sett inte många som kände henne visste om hennes missbruk. Hon jobbade många år inom sjukvården som undersköterska och var väldigt omtyckt

Hon var en väldigt vacker kvinna som ung och en populär tjej i skolan, träffade många män och var ute på dans ofta men nästan aldrig onyckter. Hon drack väldigt sällan..

Första gången hon fick smaka whisky var med min farfar.
två skilda världar möttes när min mamma och pappa träffades, mamma som kom från en hårt hållen familj som levde  och med en viss syn på saker, träffar pappa ensam son i en rikare familj, min farmor va en tuff kvinna hon bestämde allt över allt och mamma var väl inte den perfekta kvinnan för hennes son, men kärleken hade sin egna väg.
Enligt min mamma fick hon kämpa för att bli accepterad av famor, hon försökte göra allt rätt enligt vad hon tyckte plus att mamma var inte van vid att det skulle finnas sprit inblandat hela tiden, farfar skulle ha sin whisky när han kom hem, farmor drack nästan aldrig men farfar. Han söp sig inte full men va en svensson som skulle ta sig den där whiskyn för att varva ner, mamma började att ta ett glas vin när hon lagade mat ochså för att varva ned men tyvärr blev spriten redan där ett sett för mamma att fly från verkligheten.

Jag vet inte allt om hur min mamma och pappa egentligen hade det men en sak vet jag pappa älskade "bippa" som han kallade min mamma, det kallar han henne även i dag när vi pratar om dom.

Ett starkt minne jag har av det är på min mammas begravning jag hade aldrig innan den sett min pappa gråtit men då när vi gick fram till kistan i kyrkan så grät min pappa och sa "jag kommer alltid älska dig bippa".

Jag har under min barndom fått dragits mellan två läger. 
Ett (pappa) där det alltid fanns pengar mat på bordet, man kunde få saker....
och (mamma) där det alltid fanns kärlek, alltid va tjafs om pengar, man fick ljuga sig fram....
Det fanns kärlek även hos pappa men den såg jag sällan,,,,
 
Mamma och jag flytta ifrån min pappa redan när jag va 1 år gammal mina två äldre bröder bodde kvar hos pappa.
Jag minns tyvärr inte så jätte mycket från min barndom men jag minns att många gånger va det tjafs om mig vart jag skulle bo vart jag hade det bäst, mamma var redan då alkohist och ställde till det för sig ofta. I och med sitt missbruk ljög hon om väldigt mycket saker. Hon va slarvig med pengar och ställde till det mer än en gång när det gällde hus o hem.

jag kommer ihåg att det va gånger jag kände att jag inte ville åka till min pappa för jag var rädd för vad hon skulle göra utan mig hemma, jag var ju trots allt en liten bromskloss till hennes drickande, men ju äldre jag blev dessto lättre blev det för henne att strunta i mig jag, och kunde ju klara mig själv, Som jag berättat tidigare fick jag ju en lillebror redan när jag var 5 år gammal, då bodde vi i Kolbäck. Samma sak hände där egentligen som hände med min pappa.
Tobias pappa kom också från en rikare familj som inte heller tyckte mamma dög åt deras älsta son, men Peder gick sin egna väg, han spelade trummor i ett band kommer ja i håg vi va ofta iväg och lyssnade på när dom spela. Men efter olyckan då Tobias dog blev mammas missbruk värre hon började gömma sprit för mig och andra, men hela tiden sköte hon sitt jobb men periodvis va det tufft även där för henne.

Jag var allt oftare hos pappa som vid den tiden skaffat sig en ny kvinna som hade 4 barn sen innan ett tvillingpar en äldre son och en äldre dotter.
Pappa har berättat för mig nu i efterhand att han slogs om att få vårdnaden om mig runt den här tiden vilket ja inte har ett minne av, men som sagt jag har nog förträngt mycket från min barndom.

Men tittar man på hur min mamma hade haft det som ung och så vidare kan man förstå att hon tog till spriten för att gömma sig, hon försökte bli accepterad i hela livet men tyvärr på fel sett, hon var älskad av många men hon kunde inte ta emot den kärleken eftersom hon inte accepterade sig själv för den hon var. Att hon försökte många gånger att bli nykter va bara yttrligare ett försök att bli accepterad. Jag vet att mormor och morfar älskade henne över allt annat men eftersom hon ställde till det för sig om och om igen va det svårt för dom att lite på henne om o om igen, samma sak gällde för mig, jag hade svårt att lita på min mamma.
Hon lovade mig så många gånger att det där var sista gången hon söp, det där var sista gången hon ljög om pengar, hon skulle bli nykter hon skulle ta tag i sitt liv, enligt pappa va mamma inlag en sväng när mina bröder va små innan jag föddes, men efter det tog hon ingen hjälp det var väl därför hon aldrig tog sig ur sitt missbruk heller hennes missbruk under så pass många år blev även hennes död.

Jag har lärt mig mycket av min mammas missbruk. En sak är att man måste vilja själv för att kunna ta sig ur sitt missbruk. an kan inte tvinga någon att sluta med sitt missbruk om dom innest inne inte vill, dom kan hålla sig rena under flera år men förr eller senare faller dom tillbaka om dom inte själva insåg att hjälpen va deras räddning.

En annan sak är hur viktig ärlighet är....

det får bli nästa inlägg........ ha det gott
och tack alla!!!

1 Lotta:

skriven

Det är en tuff värld vi lever i.Vore kanon om alla man vill hjälpa tog emot hjälpen, tyvärr tror jag skammen sätter stopp för att ta emot den. Många missbrukare tror inte det märks på dom,så fel dom har. Du är stark! kram på dej.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: