Att leva med en missbrukare!! del1

Att leva med en missbrukare är ett liv fyllt av rädslor, ångest, osäkerhet men mest av allt tror jag som i mitt fall har det varit att leva i en skyddad värld. Som anhörig eller barn till en missbrukare av något slag lär man sig att skydda den människan mot allt ont som skulle kunna ske, oavsett om den personen sårar en om och om igen så skyddar man den om och om igen.

Det finns ju olika typer av missbrukare, Alkholister, droger misshandel pengar kärlek ja många i mitt fall har jag tyvärr möt alla typer. Mamma var alkholist men även tablett missbrukare och pengar missbrukare. Men sen har jag även träffad andra i mitt liv både som pojkvänner men även som vänner.

Ett missbruk kan ses i vissa fall som en sjukdom, men i dom flesta fallen går det att bota men det är upp till den som missbrukar att vilja det. Som anhörig till en missbrukare kan det vara svårare att ta sig ur missbrukarlivet man lever i, man är så insnöad i ett tänkande som inte gäller en själv utan om hur andra runt en ser på en och det som händer runt den som missrukar.

Att jag är den jag är i dag beror på att jag fick bli vuxen väldigt fort, redan som 5 åring fick jag ett stort ansvar över min mamma och min lillebror Tobias jag fick ofta vara barnvakt hemma medans mamma jobbade eller skulle göra ärenden, visst fanns ofta min mormor o morfar där ibland och mina större bröder kom och bodde hos oss lite då och då men som 5 åring o ta ansvar över ens annat liv är stort. Då visste jag inte att jag gjorde ett väldigt stort jobb men med åren som gick fick jag lära mig att jag inte va som alla andra barn runt mig.. Tobias blev bara 1 år gammal drygt han dog i en trafik olycka den 20 april 1980.

Jag hade varit hos pappa i Enköping över en helg och mamma och Tobias och våran hund sambo kom hämtade mig.  Vi hade en grön volvo 245. Eftersom det var i slutet av April fanns det ställe där det var halt på vägarna, jag minns olyckan som den va igår. När vi passerat Västerås började Tobias bli grinig han tyckte vi snart skulle vara framme snart och började tjata på mamma att han ville ha ett kex,
Precis innan tre snäcko bron ett ställe som ligger efter E18 mot Köping precis efter påfarten från Hallsta åker mamma ut i väggrenen o saktar ner för att vända sig om ge Tobias ett kex precis då tutar bilen bakom oss på oss och mamma blir rädd o tappar kontrollen över bilen som får sladd och vi kör rakt in i en av tre snäckobrons ena cementpelare, bilen blev ihop tryckt så pass att instrumentpanelen låg i mammas knä, jag satt bakom mamma och Tobias brevid mig...

Vad som hände innan polis o ambulans kom till platsen är helt borta men när ambulans personalen försökte ta sig in i bilen blev Sambo som inte va någon liten vovve utan en stor svart newfounland precis galen, han sprängde bakrutan på bagageluckan o stod utanför mammas dörr o bara morra och skällde så dom tordes inte komma fram utan dom fick kalla på en vän till oss Margot som kom och fick bort honom.

Sen kunde dom ta sig fram och kolla hur det var med oss, jag minns att dom frågade mig om jag hade ont någon stans och jag svarad nej men när jag skulle resa mig upp utanför bilen gick mina ben isär och jag satte mig i split så att säga, det visade sig att jag brytit bäckenbenen rakt av på båda sidorna. Jag minns även att mamma var helt blodig i hela ansiktet och bara satt o skrek Tobias Tobias, det visade sig att Mamma hade brytit käckbenet på 3 ställen och Tobias som satt brevid mig verkade oskadd,
men efter ett dygn på sjukhus dog han av att han fått in en liten liten glasbit i lilla hjärnan som gjorde att han egentligen bara somnade in. Själv blev jag liggande på sjukhus i 6 månader och mamma fick käcken ihopsydd o kunde inte prata på 3 månader.
Sambo våran hund fick vi tyvärr lov att avliva 1 år efter olyckan han blev så beskyddande av mamma att han även högg henne... 

Tiden efter olyckan var tuff... Peder Tobias pappa anklagde mamma för att ha dödat han son och det var ett väldans liv runt det, dom separerade och mamma gick hos en psykolg för att få hjälp med sorgen och skuldkänslan hon bar på men dom försvann aldrig helt..
Jag minns inte så mycket av vad som hände exakt medans jag låg på sjukhus jag minns att pappa också var arg på min mamma. Något jag fått veta bara för ett par år sen var att det tagit 1 tim längre tid för oss att åka hem mot va det borde ha gjort plus att något alkotest aldrig hade tagits på mamma.. Vi vet alltså inte om hon var full när detta inträffade men olyckan var en stor del i att jag där efter fick ett ännu större ansvar över mamma. Jag skyddade henne från alla som försökte vara elaka eller säga elaka saker om hur olyckan gått till.

3 år efter olyckan hade vi flyttat till en ny lägenhet och grannen där dörren rätt över hette Åke. 
Han verkade vara en lugn och trevlig man som mamma lyckades få på fall.
Han var som en räddande ängel för min mamma, mamma var väldigt sällan full och livet lekte vi flyttade i hop och 1984 föddes Mikael min nya lillebror.
Vi flyttade upp till Ullvibackar till ett hus med fin trädgård stora lekplatser för barn och allt verkade flyta på hur bra som helst. Jag var ju då runt 10 år gammal och såg inte allt som på gick mellan Åke och mamma, Mamma smyg söp och Åke hade ett otäckt beroende över pengar plus att han också tog till knytnäven mot mamma när dom blev osams, Jag förstår idag varför det blev så, Mamma var absolut inte lätt att leva med, alla lögner alla hstorier om hur varför osv.. Själv va jag rätt lycklig då eftersom jag nu för första gången i mitt liv fick vara barn en stund,

Men även detta förhållande gick inte att rädda. Vi flyttade isär och jag fick återigen ett ansvar över min lillebror.
Mammas missbruk gick i perioder ibland tog det månader emellan och ibland tog det veckor. Hon smygsöp oftast sällan öppet bland folk förutom på fester.
När vi bodde nere på fruängen hade mamma rätt många "vänner" som vi umgicks med.  Men även dom hade ju sina problem och därför försvann många av dom när mamma tog till spriten för att umgås. Jag fick möta många olika typer av människor under min uppväxt och där igenom har jag nog lärt mig att se en missbrukare innan andra ser dom som en missbrukare.

Ni som läst min blogg innan vet ju vad som hände efter att vi träffade på Sören. Han som också misshandlade mamma så pass att jag en dag gick emellan och tog mamma därifrån...

Många alkolister tar till spriten för att kunna slappna av när dom kommer hem efter jobbet, dom måste dricka vin till middagen dom måste ta en öl, spriten är ett måste i deras liv.
När jag ser en människa som tar till spriten för att kunna slappna av drar jag mig därifrån idag.
Förr försökte jag hjälpa men jag har lärt mig att en missbrukare går bara att hjälpa om den själv är medveten om sitt problem


Jag skulle lika gärna kunnat blivit missbrukare av något slag eftersom jag hade det runt mig som barn men istället tog jag den andra vägen och tog avstånd till sprit, visst söp ja också som ung levde som vilken nyfiken tonåring som helst med att sno lite av varje i spritväg hemifrån och sen blanda ihop allt ihop med kompisarna när det var någon fest på gång och så, men jag kan ärligt säga att jag har varit aprak som det kallas 3 gånger i hela mitt liv, jag har alltid kännt en viss spärr att nu räcker det. Plus att jag en period i mitt liv inte kunde dricka alls för jag var så anti mot alkohol och vad den kan ställa till med.

Jag började jobba tidigt och flydde nog hemifrån mer än många andra ungdomar. Jag kände mig inte trygg hemma och orkade inte tjafsa med mamma om allt hela tiden, hon jobbade väldigt mycket och hade sällan tid över till mig och det jag kanske behövde hjälp med fanns inte tid för,
eftersom fram tills att jag var 15 bodde Micke hos oss och då fanns det inte tid över, jag var ofta hemma med honom och så fort mamma blev i sitt esse så tog jag micke i skydd försökte få mamma att somna fort och hjälpte micke med det han ville, jag själv hamnade lite i skymundan kan man säga...

 jag lärde mig tidigt att ljuga och manipulera människor och myndigheter det är ett sett att vara medberoende till en missbrukare, att leva livet som en missbrukare fast själv inte missbruka något.

Jag kommer i håg att jag ofta fick ring till försökringskassan och sjukskriva mamma eller anmäla henne för vård av barn, hennes personnummer kan jag i huvet än i dag. Jag lärde mig vilka vägar man kunde ta för att smita undan från socialkontorets regler osv.

Att levt med en missbrukare i så många år som jag gjort har även satt sina spår i mig som person, jag har lärt mig att se skillnad på människor o människor. jag har ochså lärt mig att uppskatta saker. Efterom jag inte hade en speciellt rik uppväxt fick jag ta till andra metoder för att synas och höras. Inte många visste hur illa det egentligen stod till hemma eftersom man leve bakom masker.

Sen jag själv blev mamma har jag förstått hur viktig rollen att få vara barn är, han skall få vara barn så länge han kan och inte behöva växa upp förfort....
det finns massor att skriva om hur det är att leva med en missrukare så därför kommer det bli fler inlägg om just detta med detta får räcka för idag... nu skall jag gå ut på tomten o fortsätta röja lite...

ha det gott
1 Lotta:

skriven

Bra jobbat! Du är stark och vis. Att inse att man inte kan hjälpa någon som inte vill bli hjälpt tar tid och gör ont.Men ett måste för att rädda sig själv.Din blogg berör....<3

2 Tessan:

skriven

Tack Lotta kul att höra...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: