zkrutten

Enda sen jag var liten har det funnits en plats där jag varit nästan varje sommar, Björnö utanför västerås (vinterviken) för att vara exakt. Det har funntis i min pappas ägor ända sen han var barn och vi alla barn har varit där på sommarloven och lekt och badat. Vi är i olika grupper när det gäller ålder, min älsta bror har ett gäg som är i samma års kull, lika så för min mellan bror och även för mig vi är ett gäng både tjejer och killar som är födda samma år och vi umgicks hela loven.
 
När min farfar (Harry) och farmor( Greta) levde va det alltid bestämda regler om vad som fick göras och inte. Farfar harry var en underbar man på många sett väldigt bestämd men ändå väldigt snäll, min farfar dog tyvärr 1989.

Men Farmor Greta va en tuff liten tant väldigt bestämd och väldigt envis. Många barn tyckte hon va väldigt hård och tuff aldra helst mot mig som barn men nu i efterhand har jag försått att hon försökte uppfostra mig eftersom hon kände att min mor misslyckades med de. Hon var väldigt gullig också lagade alltid god mat och fixade med tvätt och så men samtidigt så va hon alltid sträng. Jag hade svårt att förstå som barn att hon faktiskt ville väl i allt hon gjorde, men efter att min mamma gått bort fick jag lära känna min farmor på rätt sett.

Nånting som fick mig att förstå att hon under alla år älskat mig lika mycket som mina bröder va den dagen jag fick följa med min pappa till banken efter att mamma dött, farmor ville ge mig någonting.
Det var så att när mina bröder fyllde 18 fick dom varsin klackring i guld av farmor och farfar men när jag fyllde fick jag ingenting, även mina silverskedar ja fick som barn slutade ja få redan som 8 åring.
men det visade sig att hon sparat alla skedar hos sig själv hon litade inte på min mamma. Samma sak gällde klackringen, hon vågade inte ge mig något av värde så länge jag bodde hemma hos mamma....

Så när min mamma hade dött ville min farmor ge mig något som hon sparat sen ja fyllt 18, en helt otroligt vacker guldring med en stor lila sten på som hon velat ge mig så länge, mamma dog -98 då var ja 24 år gammal.
Då började jag förstå att hon faktiskt älskat även mig under alla dessa år trots att jag själv inte sett det, hon var alltid hård mot mig och ville att jag skulle gör si och så när jag var liten men det var ju mest för att on kände en skyldighet att se till att jag fick nån form av uppfostran, sen att jag faktiskt fick en fin uppfostran av min mamma till den förmån hon kunde det erkände farmor för mig en dag att mamma ändå lyckats bra med att få mig till en sån fin tjej. Dom orden värmde mitt hjärta mycket.

Efter den dagen och efter det att jag fått veta och förstått hur saker faktiskt gått till under min barndom mellan min mor och farmor så har jag nu lärt mig älska mitt helvete som det var när ja var barn och i dag är det mitt paradis, dit jag åker ofta dit jag längtar dit mitt barn skall få känna lugn, lycka och härligheten av sommaren.... Det är ett sommar paradis dit man åker när solen börjar värma våran luft. Midsommar är tradition där ute där samlas vi alla stugor ch har en trevlig fest med mat och dryck, midsommar på Björnön är barnens midsommar med tipspromenad, dans, godisregn, metartävling lotteri mm.

Jag älskar att vara på ön där mår jag toppen idag, man går in i ett lugn som inte går att förklara utan måste upplevas, alla som följt med mig dit förstår vad ja menar...

nu lär det kanske inte bli fler trippar dit i år eventuellt en sväng men eftersom vattnet stängs av här nu i oktober och det inte är direkt isolerat i stugan blir det lite kallt, men det går jag har provat!!

Finns massor att skriva om mitt paradis men det får bli en annan gång..