Att leva med en missbrukare!! del1

Att leva med en missbrukare är ett liv fyllt av rädslor, ångest, osäkerhet men mest av allt tror jag som i mitt fall har det varit att leva i en skyddad värld. Som anhörig eller barn till en missbrukare av något slag lär man sig att skydda den människan mot allt ont som skulle kunna ske, oavsett om den personen sårar en om och om igen så skyddar man den om och om igen.

Det finns ju olika typer av missbrukare, Alkholister, droger misshandel pengar kärlek ja många i mitt fall har jag tyvärr möt alla typer. Mamma var alkholist men även tablett missbrukare och pengar missbrukare. Men sen har jag även träffad andra i mitt liv både som pojkvänner men även som vänner.

Ett missbruk kan ses i vissa fall som en sjukdom, men i dom flesta fallen går det att bota men det är upp till den som missbrukar att vilja det. Som anhörig till en missbrukare kan det vara svårare att ta sig ur missbrukarlivet man lever i, man är så insnöad i ett tänkande som inte gäller en själv utan om hur andra runt en ser på en och det som händer runt den som missrukar.

Att jag är den jag är i dag beror på att jag fick bli vuxen väldigt fort, redan som 5 åring fick jag ett stort ansvar över min mamma och min lillebror Tobias jag fick ofta vara barnvakt hemma medans mamma jobbade eller skulle göra ärenden, visst fanns ofta min mormor o morfar där ibland och mina större bröder kom och bodde hos oss lite då och då men som 5 åring o ta ansvar över ens annat liv är stort. Då visste jag inte att jag gjorde ett väldigt stort jobb men med åren som gick fick jag lära mig att jag inte va som alla andra barn runt mig.. Tobias blev bara 1 år gammal drygt han dog i en trafik olycka den 20 april 1980.

Jag hade varit hos pappa i Enköping över en helg och mamma och Tobias och våran hund sambo kom hämtade mig.  Vi hade en grön volvo 245. Eftersom det var i slutet av April fanns det ställe där det var halt på vägarna, jag minns olyckan som den va igår. När vi passerat Västerås började Tobias bli grinig han tyckte vi snart skulle vara framme snart och började tjata på mamma att han ville ha ett kex,
Precis innan tre snäcko bron ett ställe som ligger efter E18 mot Köping precis efter påfarten från Hallsta åker mamma ut i väggrenen o saktar ner för att vända sig om ge Tobias ett kex precis då tutar bilen bakom oss på oss och mamma blir rädd o tappar kontrollen över bilen som får sladd och vi kör rakt in i en av tre snäckobrons ena cementpelare, bilen blev ihop tryckt så pass att instrumentpanelen låg i mammas knä, jag satt bakom mamma och Tobias brevid mig...

Vad som hände innan polis o ambulans kom till platsen är helt borta men när ambulans personalen försökte ta sig in i bilen blev Sambo som inte va någon liten vovve utan en stor svart newfounland precis galen, han sprängde bakrutan på bagageluckan o stod utanför mammas dörr o bara morra och skällde så dom tordes inte komma fram utan dom fick kalla på en vän till oss Margot som kom och fick bort honom.

Sen kunde dom ta sig fram och kolla hur det var med oss, jag minns att dom frågade mig om jag hade ont någon stans och jag svarad nej men när jag skulle resa mig upp utanför bilen gick mina ben isär och jag satte mig i split så att säga, det visade sig att jag brytit bäckenbenen rakt av på båda sidorna. Jag minns även att mamma var helt blodig i hela ansiktet och bara satt o skrek Tobias Tobias, det visade sig att Mamma hade brytit käckbenet på 3 ställen och Tobias som satt brevid mig verkade oskadd,
men efter ett dygn på sjukhus dog han av att han fått in en liten liten glasbit i lilla hjärnan som gjorde att han egentligen bara somnade in. Själv blev jag liggande på sjukhus i 6 månader och mamma fick käcken ihopsydd o kunde inte prata på 3 månader.
Sambo våran hund fick vi tyvärr lov att avliva 1 år efter olyckan han blev så beskyddande av mamma att han även högg henne... 

Tiden efter olyckan var tuff... Peder Tobias pappa anklagde mamma för att ha dödat han son och det var ett väldans liv runt det, dom separerade och mamma gick hos en psykolg för att få hjälp med sorgen och skuldkänslan hon bar på men dom försvann aldrig helt..
Jag minns inte så mycket av vad som hände exakt medans jag låg på sjukhus jag minns att pappa också var arg på min mamma. Något jag fått veta bara för ett par år sen var att det tagit 1 tim längre tid för oss att åka hem mot va det borde ha gjort plus att något alkotest aldrig hade tagits på mamma.. Vi vet alltså inte om hon var full när detta inträffade men olyckan var en stor del i att jag där efter fick ett ännu större ansvar över mamma. Jag skyddade henne från alla som försökte vara elaka eller säga elaka saker om hur olyckan gått till.

3 år efter olyckan hade vi flyttat till en ny lägenhet och grannen där dörren rätt över hette Åke. 
Han verkade vara en lugn och trevlig man som mamma lyckades få på fall.
Han var som en räddande ängel för min mamma, mamma var väldigt sällan full och livet lekte vi flyttade i hop och 1984 föddes Mikael min nya lillebror.
Vi flyttade upp till Ullvibackar till ett hus med fin trädgård stora lekplatser för barn och allt verkade flyta på hur bra som helst. Jag var ju då runt 10 år gammal och såg inte allt som på gick mellan Åke och mamma, Mamma smyg söp och Åke hade ett otäckt beroende över pengar plus att han också tog till knytnäven mot mamma när dom blev osams, Jag förstår idag varför det blev så, Mamma var absolut inte lätt att leva med, alla lögner alla hstorier om hur varför osv.. Själv va jag rätt lycklig då eftersom jag nu för första gången i mitt liv fick vara barn en stund,

Men även detta förhållande gick inte att rädda. Vi flyttade isär och jag fick återigen ett ansvar över min lillebror.
Mammas missbruk gick i perioder ibland tog det månader emellan och ibland tog det veckor. Hon smygsöp oftast sällan öppet bland folk förutom på fester.
När vi bodde nere på fruängen hade mamma rätt många "vänner" som vi umgicks med.  Men även dom hade ju sina problem och därför försvann många av dom när mamma tog till spriten för att umgås. Jag fick möta många olika typer av människor under min uppväxt och där igenom har jag nog lärt mig att se en missbrukare innan andra ser dom som en missbrukare.

Ni som läst min blogg innan vet ju vad som hände efter att vi träffade på Sören. Han som också misshandlade mamma så pass att jag en dag gick emellan och tog mamma därifrån...

Många alkolister tar till spriten för att kunna slappna av när dom kommer hem efter jobbet, dom måste dricka vin till middagen dom måste ta en öl, spriten är ett måste i deras liv.
När jag ser en människa som tar till spriten för att kunna slappna av drar jag mig därifrån idag.
Förr försökte jag hjälpa men jag har lärt mig att en missbrukare går bara att hjälpa om den själv är medveten om sitt problem


Jag skulle lika gärna kunnat blivit missbrukare av något slag eftersom jag hade det runt mig som barn men istället tog jag den andra vägen och tog avstånd till sprit, visst söp ja också som ung levde som vilken nyfiken tonåring som helst med att sno lite av varje i spritväg hemifrån och sen blanda ihop allt ihop med kompisarna när det var någon fest på gång och så, men jag kan ärligt säga att jag har varit aprak som det kallas 3 gånger i hela mitt liv, jag har alltid kännt en viss spärr att nu räcker det. Plus att jag en period i mitt liv inte kunde dricka alls för jag var så anti mot alkohol och vad den kan ställa till med.

Jag började jobba tidigt och flydde nog hemifrån mer än många andra ungdomar. Jag kände mig inte trygg hemma och orkade inte tjafsa med mamma om allt hela tiden, hon jobbade väldigt mycket och hade sällan tid över till mig och det jag kanske behövde hjälp med fanns inte tid för,
eftersom fram tills att jag var 15 bodde Micke hos oss och då fanns det inte tid över, jag var ofta hemma med honom och så fort mamma blev i sitt esse så tog jag micke i skydd försökte få mamma att somna fort och hjälpte micke med det han ville, jag själv hamnade lite i skymundan kan man säga...

 jag lärde mig tidigt att ljuga och manipulera människor och myndigheter det är ett sett att vara medberoende till en missbrukare, att leva livet som en missbrukare fast själv inte missbruka något.

Jag kommer i håg att jag ofta fick ring till försökringskassan och sjukskriva mamma eller anmäla henne för vård av barn, hennes personnummer kan jag i huvet än i dag. Jag lärde mig vilka vägar man kunde ta för att smita undan från socialkontorets regler osv.

Att levt med en missbrukare i så många år som jag gjort har även satt sina spår i mig som person, jag har lärt mig att se skillnad på människor o människor. jag har ochså lärt mig att uppskatta saker. Efterom jag inte hade en speciellt rik uppväxt fick jag ta till andra metoder för att synas och höras. Inte många visste hur illa det egentligen stod till hemma eftersom man leve bakom masker.

Sen jag själv blev mamma har jag förstått hur viktig rollen att få vara barn är, han skall få vara barn så länge han kan och inte behöva växa upp förfort....
det finns massor att skriva om hur det är att leva med en missrukare så därför kommer det bli fler inlägg om just detta med detta får räcka för idag... nu skall jag gå ut på tomten o fortsätta röja lite...

ha det gott

Att älska en annan människa!

Att älska en annan människa är något stort. När jag var ung visste jag inte att orden jag älskar dig hade en sån djup och stark innebörd, jag använde den frasen ofta, och fick ofta den frasen tillbaka men egentligen var den inte att älska någon.

Man kan tycka väldigt mycket om en annan person men att säga att man älskar den personen det tycker jag kräver lång tid och känlsa, jag har lärt mig under mitt liv att orden " jag älskar dig" betyder olika mycket för olika människor, vissa använder sig av det redan efter en vecka tillsammans med någon, medans andra kan det ta månader för innan orden kommer. För mig tar det lång tid innan jag kan säga att jag älskar dig till en annan människa, jag vill känna att jag vet vem jag älskar och varför.

Jag har även lärt mig att vara försiktig med att säga dom orden, när man äntligen kan säga till en annan människa att gud va jag älskar dig då öppnar man även porten till att kunna bli sårad, man tar ner garden kan man säga. Man kan lätt bli blind av förälskelsen att allt är helt fantastiskt finns det verkligen en sån människa som han/hon. Sanningen är den att ju tidigare man säger att du är mitt allt, du är mitt liv, dig kan jag inte leva utan desto tidigar tappar man förståndet till att se saker realistiskt.

Kanske låter hårt men det är min syn och erfarenhet av orden JAG ÄLSKAR DIG!
Jag har ett klart exempel på när ordet missbrukas, tex i telefon. Jag känner en person som alltid avslutade sina samtal med sin kärlek med puss puss jag älskar dig, och det är ju jätte gulligt tycker säkert många men när man pratat i telefon i över en timma och varit på väg att avsluta det samtalet i ungefär 20 min och där av sagt puss puss jag älskar dig ungefär 6 gånger under samma samtal då har inte orden någon betydelse länge tycker jag. jag känner även kvinnan i detta förhållande och en gång sa jag till henne att testa o säga puss puss skit på dig tillbaka och se om han reagerade jag vet inte om hon testade det någon gång men jag tror ärligt talat inte han skulle ha reagerat eftersom orden puss puss jag älskar dig va detsamma som hejdå i telefon.

Där har vi en sån situation när orden missbrukas, en annan är när man är nyförälskad och känner att man spricker snart om man inte får säga dom där orden, jag tycker personligen att när man är nykär och överlycklig betyder orden gud vad jag tycker om dig lika mycke, sen när man kommit varann närmare än bara en förälskelse och verkligen vet att detta är rätt detta kommer hålla då kan man ta dom orden till handling för då har dom en djup betydelse och är något man ärligt kan säga från djupet av hjärtat...

Jag har varit förälskad många gånger och även sagt att jag älskat den personen i ett tidigt stadie av förhållandet, men efter ett tag när man landat från att vara så där hopplöst kär kommer den äkta känslan fram då har det vissat sig att jag inte alls älskat personen utan jag har bara tyckt väldigt mycket om den. Kärlek och att älska någon är en djup och stark relation som byggts upp under en längre tid i allafall för mig, förälskelsen är farlig men kärleken är farligare, inte farligt som något negativt utan att man faktiskt kan göra nästan allt för sin kärlek den dagen man vet att den är äkta.

Att vara i en relation för mig handlar om så mycket mer än att tycka om en annan människa. Man måste vara lyhörd, ha förståelse, tålamod men mest av allt våga ge sig själv så pass mycket att man ändå står kvar på egna ben.
För mig är kärlek när man hittat någon man kan leva tillsammans med, men ändå vara en egen person i förhållandet, att man är älskad för både sina goda sidor och för sina brister, att man respekterar den andras behov och inivid som människa. Att man oavsett alltid vet att hur jag än gör eller vad jag än tycker så är det min åsikt och man behöver inte alltid tycka lika. Samt att man finns där som stöd i alla läggen.

RÄTT: 
RESPEKT, ÄRLIGHET, TROHET, TÅLAMOD
är 4 pusselbitar som ett förhållande måste innehålla för min del, 

Sen att kunna älska en annan människa då måste man älska sig själv.

Man kan inte ärligt ge av sig själv om man inte älskar det man ger bort.
Och man kan inte ta emot någons kärlek om man inte är ärligt mot sitt egna jag.

Kärlek är som ett livspussel där man börjar med hörnkanter under förälskelsen, fyller ut ramen under tiden man är nykär, mitten bitarna fylls på efter upptäckter om varann o lärdomen om varann men att få ett helt pussel det tar en livstid tillsammans.... En tavla fylld av lycka, värme, även sorg men mest av allt KÄRLEK!!!

Jag älskar dig!