Att älska en annan människa del3
Jag har inte alltid varit sån, jag har sväljt mycke skit från dom jag älskat både från min familj men också från dom män som funnits i mitt liv... Jag har accepterat att dom utnyttjat min snällhet pga att jag trot att jag får ju nått tillbaka, men så är sällan fallen jag har gett och gett av mig själv både psykiskt och fysikst vilket i efterhand har lätt till att jag blivit mer sårad av procesen. Inte av dom som utnyttjat mig utan av mig själv att jag inte sägt nej tidigare eller vågat vissa vad jag tyckt varit fel...
Att bli älskad för den man är och inte dömd för det som varit är stort, alla människor har ryggsäckar dom bär på och många fyller den med mer under resans gång, men jag ser det som att man måste tömma den emellan åt också annars klarar man inte av att bära den... min ryggsäck var väldigt tung när mamma levde jag bar omkring på så mycket som egentligen inte var mitt... händelser som hon råkat ut för men som då också drabbat mig...
Efter att mamma dog försvann vissa delar automatiskt ur min ryggsäck men vissa saker bar ja runt på länge tex
Hennes rädsla för att binda sig bar jag med mig länge och fortfarande kan jag känna ibland att jag nog egentligen är en ensamvarg som skulle klara mig bättre själv... men samtidigt vill jag ha ett sund relation till någon som älskar mig för den jag är och som jag kan älska för den han är...
Jag har tömt min ryggsäck ett antal gånger nu och efter varje gång sparar jag dom bra byggstenarna men dom tunga har jag sorterat ut...
KÄRLEK till en annan människa är en balansgång som måste ha vissa led för att fungera har jag lärt mig bara att älska sig själv och stå för vem man är tycker jag är väldigt viktigt..själv har jag haft svårt att älska mig själv eftersom mycket har varit en lögn under så många år men idag kan jag titta mig i spegeln och säga "fan va härlig du är" och känna en inre positiv känsla...
Jag fick tidigt lära mig att ljuga om känslor inte vissa för mycket känslor för då blir man sårad... men tyvärr har jag nu lärt mig att om man vågar vissa vad man känner och vågar säga hur man känner i olika samanhang är det mindre risk att känna sig sårad... man ska stå för det man känner och alltid vara ärlig mot sig själv....¨
Jag har haft många olika relationer många har haft eller hade ett missbruk vilket gjorde relationen svår redan från start men samtidigt eftersom jag inte var stark nog att säga ifrån blev det hela en ond cirkel som tog hårt på mig när jag väl skulle ta mig ur det hela... Idag vet jag vad som var felet felet var jag inte dom jag var inte stark jag var inte ärlig mot mig själv älskade inte mig själv därför blev jag utnyttjad och illa behandlad utan att förstå varför...
Idag är jag inte sån längre idag är jag stark idag älskar jag mig själv idag törs jag säga vad jag tycker vågar vissa vem jag är och sen att jag är snäll det är jag bara mot dom som behandlar mig med respekt och ger mig nått tillbaka...
Som bloggens undertext "Vänskap är som ett kreditkort man måste sätta in för att kunna ta ut" det är vad vänskap är för mig och lika dan gäller det i kärlek... man måste mata in ved i brasan för att den skall brinna gör man det inte slocknar glöden till sist....
Nu har jag ytterligare en gång stannat upp och denna gång har jag sagt ifrån att jag inte tänker acceptera hur jag blir behandlad, sker ingen förbättring går jag för hur jobbigt en separation är så att leva i en osund relation är jobbigare... så nu får vi se vad som händer jag tål mycket men jag har även gränser ...
"ensam är stark"
Älska mig för den jag är!!