Otrohetens dolda sida...
Att vara otrogen ja vart går gränsen???
Jag kan bara se till mig själv och mina tidigare flykter i mitt liv att söka bekräftelse, söka uppmärksamheten,
få uppmärksamhet få pirret man saknar, tyvärr är det allt det är en flykt från något man inte har i den relation man är i...
Jag har lärt mig att man sårar både andra och den man sårar mest i att vara otrogen är sig själv.. jag har varit otrogen många gånger i mitt liv och har genom detta lärt mig att gräset är inte grönare trots att det verkar så just då, man sårar andra och den känslan är nog tuff att bära med sig lika väl som man sårar sig själv mest att ljuga för sig själv och tro att detta är bra detta är rätt det är som att önska sig miljonen på lottot dagen efter, man kan inte fly undan man kan inte tro att känslor druknar dom kommer upp till ytan en dag och är då ännu hårdare att ta hand om...
Att reda ut vart man står i en relation kan ta månader det kan även ta år, älskar man en annan människa full så finns det alltid lösningar på problemen men sen om lösningen blir att man fortsätter tillsammans eller isär är alltid frågan men man måste våga prova...
Den relation jag själv sitter i just nu har haft och har fortfarande sina problem men så länge kommunikationen är öppen finns ju chansen att våga låta se vad som händer där...
Jag har lärt mig under åren att bygga upp ett förhållande på en lögn är dödsdömt från dag 1... sanningen kommer alltid fram förr eller senare och har man då inte rent mjöl i påsen från början lär den degen inte hålla ihop i slutet.. man måste lära sig älska sig själv innan man kan älska någon annan, ljuger man om vad man känner innerst inne för sig själv blir resan bara hårdare och hårdare... ibland måste man stanna upp och känna efter innan det är försent.
Många jag känner har hållit i hop i sin relation för barnens skull vilket oxå är en väldigt dum anledning barn känner mer än vad vi vuxna nånsin kan tro.. irritationer mellan paren känns i luften i hjärtat dom ser känner och hör mer än vad vi tror och när det väl kommer upp till ytan varför man lever tillsammans så sårar man ju sig själv och sina barn i och med att man levt en lögn.. alla förstår inte vad jag menar många gånger att va då leva i en lögn men just det att inte stå för vad man ENSAM själv känner innerst inne är att indirekt ljuga för sig själv och då blir ens liv en lögn...
man måste i alla lägen vara säker på sig själv vart man själv står och sen vissa och tala om för sin partner att så här känner jag så här vill ja ha en relation..
men att vara så stark ensam i en relation ställer till det om den ena är stark och den andra är svag tycker man ju att den andras styrka borde hjälpa den andras svaghet... men så enkelt fungerar det inte den svaga drar ofta ner den starka till en lägre nivå dom som är tillräckligt starka går oftast därifrån innan det går så långt men många tar sin styrka och försöker hjälpa den svaga...
Tyvärr handlar otrohet om så mycket mer än att bara hoppa i säng med en annan, man kan känna lust för en annan känna trygghet i en annan luta sig till en annan av olika anledningar resultatet är dock att om man inte är stark mot sig själv älskar sig själv inte tycker man får bekräftelse av sin partner då söker man... man kan finna den i andra saker en en annan människa men väldigt ofta är det genom en annan man eller kvinna en den man lever med som man hittar just det där man letar efter...
Men om man börjar leta efter det hos någon annan är det nog dax att fundera på varför du är kvar hos den du redan har, varför är ni ett par? varför stannar du kvar om du inte får det du vill ha?
det spelar ingen roll hur många ursäkter du kommer fram till.... det enda rätta att fråga sig är
Vad vill jag!
Ingen annan kan bestämma över dina känslor eller över vad som känns rätt eller fel för just dig..
Jag kan bara gå till mig själv, jag är en väldigt öppen glad o positiv person men en ganska galen o låg humor ibland, jag blir lätt misstolkad av män som tror jag mernar allvar i mina tokigheter men dom som lär känna mig mer lär också känna en person som kan ge väldigt mycket av sig själv utan att gå över gränsen... jag vet med erfarenhet att så länge man är öppen o ärlig mot sig själv och sin partner kan man faktiskt gå väldigt långt i fantasins värld utan att det sårar eller skadar en annan människa...
Det kan till och med gynna det förhållandet man lever i att få leka av sig fantisera drömma utan krav utan regler utan bara för att man vill känna.. så länge båda står på samma plan!
Jag har alltid haft mer kill kompisar en tjejkompisar vilket också lätt till att det pratas... men något jag lärt mig mer åren är att låt dom prata så länge du själv vet vad som är sant och även din partner och det är okej så låt dom hålla på... jag är inte rädd för att det skall snackas om mig för jag vet att det görs det, men eftersom jag nu är så medveten om det så blir det enkelt, jag utsätter inte mina nära o kära för problem utan är ärlig och rak därför blir det aldrig problem av det hela...
Många ser nog otrohet som ett svek i en relation och det kan jag hålla med om men vem sviker man egentligen? själv själv eller sin partner?
Jag ser det som att går det så långt att man finner njutning får känslor och slutar känna för sin partner då är gränsen nåd, men om man tilllåter sig att jaga innan man avslutat sin nuvarande relation då är man ute på tunn is för den man sårar är inte sin partner utan sig själv... Det är bättre då att avsluta det man har o börja jaga, inser man sen att jakten vart misslyckad då har man ju ingen annan att förklara sin missjakt för utom sig själv dom runt om kring är ju oskyldiga o redan medvetna....
Jag kan bara se till mig själv och mina tidigare flykter i mitt liv att söka bekräftelse, söka uppmärksamheten,
få uppmärksamhet få pirret man saknar, tyvärr är det allt det är en flykt från något man inte har i den relation man är i...
Jag har lärt mig att man sårar både andra och den man sårar mest i att vara otrogen är sig själv.. jag har varit otrogen många gånger i mitt liv och har genom detta lärt mig att gräset är inte grönare trots att det verkar så just då, man sårar andra och den känslan är nog tuff att bära med sig lika väl som man sårar sig själv mest att ljuga för sig själv och tro att detta är bra detta är rätt det är som att önska sig miljonen på lottot dagen efter, man kan inte fly undan man kan inte tro att känslor druknar dom kommer upp till ytan en dag och är då ännu hårdare att ta hand om...
Att reda ut vart man står i en relation kan ta månader det kan även ta år, älskar man en annan människa full så finns det alltid lösningar på problemen men sen om lösningen blir att man fortsätter tillsammans eller isär är alltid frågan men man måste våga prova...
Den relation jag själv sitter i just nu har haft och har fortfarande sina problem men så länge kommunikationen är öppen finns ju chansen att våga låta se vad som händer där...
Jag har lärt mig under åren att bygga upp ett förhållande på en lögn är dödsdömt från dag 1... sanningen kommer alltid fram förr eller senare och har man då inte rent mjöl i påsen från början lär den degen inte hålla ihop i slutet.. man måste lära sig älska sig själv innan man kan älska någon annan, ljuger man om vad man känner innerst inne för sig själv blir resan bara hårdare och hårdare... ibland måste man stanna upp och känna efter innan det är försent.
Många jag känner har hållit i hop i sin relation för barnens skull vilket oxå är en väldigt dum anledning barn känner mer än vad vi vuxna nånsin kan tro.. irritationer mellan paren känns i luften i hjärtat dom ser känner och hör mer än vad vi tror och när det väl kommer upp till ytan varför man lever tillsammans så sårar man ju sig själv och sina barn i och med att man levt en lögn.. alla förstår inte vad jag menar många gånger att va då leva i en lögn men just det att inte stå för vad man ENSAM själv känner innerst inne är att indirekt ljuga för sig själv och då blir ens liv en lögn...
man måste i alla lägen vara säker på sig själv vart man själv står och sen vissa och tala om för sin partner att så här känner jag så här vill ja ha en relation..
men att vara så stark ensam i en relation ställer till det om den ena är stark och den andra är svag tycker man ju att den andras styrka borde hjälpa den andras svaghet... men så enkelt fungerar det inte den svaga drar ofta ner den starka till en lägre nivå dom som är tillräckligt starka går oftast därifrån innan det går så långt men många tar sin styrka och försöker hjälpa den svaga...
Tyvärr handlar otrohet om så mycket mer än att bara hoppa i säng med en annan, man kan känna lust för en annan känna trygghet i en annan luta sig till en annan av olika anledningar resultatet är dock att om man inte är stark mot sig själv älskar sig själv inte tycker man får bekräftelse av sin partner då söker man... man kan finna den i andra saker en en annan människa men väldigt ofta är det genom en annan man eller kvinna en den man lever med som man hittar just det där man letar efter...
Men om man börjar leta efter det hos någon annan är det nog dax att fundera på varför du är kvar hos den du redan har, varför är ni ett par? varför stannar du kvar om du inte får det du vill ha?
det spelar ingen roll hur många ursäkter du kommer fram till.... det enda rätta att fråga sig är
Vad vill jag!
Ingen annan kan bestämma över dina känslor eller över vad som känns rätt eller fel för just dig..
Jag kan bara gå till mig själv, jag är en väldigt öppen glad o positiv person men en ganska galen o låg humor ibland, jag blir lätt misstolkad av män som tror jag mernar allvar i mina tokigheter men dom som lär känna mig mer lär också känna en person som kan ge väldigt mycket av sig själv utan att gå över gränsen... jag vet med erfarenhet att så länge man är öppen o ärlig mot sig själv och sin partner kan man faktiskt gå väldigt långt i fantasins värld utan att det sårar eller skadar en annan människa...
Det kan till och med gynna det förhållandet man lever i att få leka av sig fantisera drömma utan krav utan regler utan bara för att man vill känna.. så länge båda står på samma plan!
Jag har alltid haft mer kill kompisar en tjejkompisar vilket också lätt till att det pratas... men något jag lärt mig mer åren är att låt dom prata så länge du själv vet vad som är sant och även din partner och det är okej så låt dom hålla på... jag är inte rädd för att det skall snackas om mig för jag vet att det görs det, men eftersom jag nu är så medveten om det så blir det enkelt, jag utsätter inte mina nära o kära för problem utan är ärlig och rak därför blir det aldrig problem av det hela...
Många ser nog otrohet som ett svek i en relation och det kan jag hålla med om men vem sviker man egentligen? själv själv eller sin partner?
Jag ser det som att går det så långt att man finner njutning får känslor och slutar känna för sin partner då är gränsen nåd, men om man tilllåter sig att jaga innan man avslutat sin nuvarande relation då är man ute på tunn is för den man sårar är inte sin partner utan sig själv... Det är bättre då att avsluta det man har o börja jaga, inser man sen att jakten vart misslyckad då har man ju ingen annan att förklara sin missjakt för utom sig själv dom runt om kring är ju oskyldiga o redan medvetna....