Att leva med en missbrukare del2

Det har inte varit lätt att bli trodd när man ljugit sig fram genom livet. När ja var liten lärde jag mig att skydda mamma över allt annat. Ingen fick göra henna illa ingen fick veta hur illa det va i perioder. Mamma var verkligen en periodare när det gäller spriten hon drack inte jämt med i perioder. Jag har fått veta nu på äldre dagar att hennes alkholism började tidigare än va jag fått veta, mycket av den historien som jag fick höra som barn var en lögn även det.

Mamma sa alltid att hon aldrig smakat sprit innan hon träffade min farfar Harry men de vet ja i dag att det va en lögn hon drack kanske inte sprit så men hon började smygdricka i samband med pappas relation hon drack för att passa in, för att orka stå emot alla anklagelser och att inte duga som hon var. Farmor va en tuff kvinna även mot min mor det skulle vara på ett speciellt sett, "hennes Anders" ville ha det så och så, mamma fick aldrig chansen riktigt att vissa vem hon egentligen var utan spriten lögnerna och masken hon gömde sig bakom blev hennes verklighet...

Hon försökte passa in i ett rikemans hem vilket inte va lätt med tanke på att hon kom från ett hårt hållet hem aldra helst ekonomiskt.
Men Pappa älskade mamma "Bippa" som han än i dag kallar henne när vi pratar om henne hon hette Britt-Marie men fick smeknamnet Bippa som ung när hon jobba som barnflicka, barnen kunde inte säga Britt-Marie så då blev det Bippa. Jag kommer ihåg en historia mamma berätta om när hon varit på standen med barnen en gång och lilla killen i den familjen kunde inte säga bippa utan kallade mamma pippa vilket vart lite komiskt när han lillkillen står på stranden och ropar Pippa pippa efter mamma hmm ett litet roligt inlägg bara.
Nä tillbaka till att passa in................

Som sagt pappa älskade min mamma men hon var svår och ju mer lögner det blev desto svårare va det att tro på det som faktiskt va sant.
Så var även min uppväxt eftersom jag ljög ofta om olika saker, händelser runt mig så va det inte lätt att bli betrodd när jag verkligen berättade sanningen.

Nu på senare år har jag och min pappa börjat prata om sånt, det är väldigt skönt att få veta och höra den andra sidan också alla historier har 2 sidor och ibland måste man höra båda sidorna för att få en helhet.

Mamma var duktig på nästan allt hon tog sig an omtyckt av alla glad positiv och det var inte många som visste om hennes missbruk! Hon va duktig på att ljuga sig fram och hitta på historier om allt och inget.

Jag fick både lära mig ljuga på ett fyndigt sett men även lära mig gömma mig bakom masken som satt hårt länge...
jag har idag fått bort alla masker och ljuga är något jag hatar, det gör mig så ont att bli sårad av just lögner därför försöker jag hålla mig borta från människor som ljuger och leker med andras känslor...

Har trots det blivit väldig lurad av några stycken nu på äldre dagar också men man lär sig nått av varje erfarenhet hur ont det än gör, det har nog också fått mig att hålla tillbaka lite mer när jag träffar nya människor...
Jag har lätt för att känna nu, men när jag var ung kunde jag inte känna, mamma lärde mig tidigt att om du känner för mycket kan du lätt bli sårad....

Men även att utnyttja andra människors känslor fick man tidigt lära sig, ja har inte varit guds bästa barn gjort mycket dumt mot både familj, vänner och nära och kära.
Men ju mer jag blivit av med mina masker och ju mer jag lärt mig hantera situationen att jag är uppväxt med en missbrukare så har jag även kunnat säga förlåt till dom jag sårat, sagt förlåt till dom jag lurat, men mest av allt sagt förlåt till mig själv för allt jag lyckas göra mot mig själv under alla dessa år.

Det har varit en tuff resa men den har varit lärorik... jag har fortfarande mycket kvar att lära mig och jag har blivit mer nyfiken på livet ju äldre jag blivit...¨

och att leva med en missbrukare finns det mer av men det fortsätter en annan gång...

1 Lotta:

skriven

Starkt gjort! Både att inse och att be om ursäkt.Starkt att orka berätta,Stor respekt till dej. Tänk om alla gjorde som du.Vilken härlig värld vi skulle ha. Fel gör vi alla men många vågar inte stå för det. Alltid lika intressant att läsa din blogg.Kram.

2 Mia:

skriven

All heder till dig du är fantastisk som berättar allt detta,Jag har varit tillsammans med en som dricker på helgerna och alla lediga dagar och semestern ska vi inte prata om, men han har förnekat detta i snart 20 år att han är alkoholist men jag har lämnat honom 3ggr under dessa år för jag klarar inte hans drickande och alla anklagelser som kommer när han blir full och det blir han ofta men nu har jag insett att vi har inget tillsammans längre så nu bröt jag för gott.Men jag älskar honom fortfarande varför? kram till dig!!

3 Tessan:

skriven

Mia: Att älska en missbrukare är som ett missbruk i sig det är väldigt svårt att se skillnaden på kärlek och beroende.... fråga dig själv vad du älskar hos den mannen! tror att du kommer fram till att det inte är kärlek du känner utan ett beroende "missbruk" tro mig ja har suttit i den sitsen du är och det tar tid att förstå och se skillnad på kärlek och missbruk men en dag kommer du förstå vad jag menar lycka till lagt till dig på FB om du vill chatta nån gång /mvh Tessan


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: