zkrutten

Att fly är något jag blivit duktig på .... Flytt i 39 år från att vara mig själv från att stanna upp o andas.. Mitt liv har präglas av att få bekräftelse att ja är något eller någon för någon aldrig känt mig tillräcklig ...
Som liten försökte ja alltid vara duktig på något rita, sjunga , va snygg smal alltid se bra ut inför andra... Vågade inte ens gå ut med soporna utan att ha håret snyggt uppsatt eller vara i ordning gjord.... Tyvärr är det något min mamma rätt snabbt lärde mig, dölja sanningen utåt ingen fick veta hur illa det egentligen va och tyvärr visste inte många det heller vi båda både jag o min mamma spelade spelet väldigt bra båda flydde från sanning o verklighet... Mamma lyckades aldrig få sin bekräftelse tillgodo gjord under sitt 50 åriga liv och jag kan idag förstå varför .... Hon accepterade aldrig sig själv för den hon va hon kämpade hårdare än någon annan ja känt eller känner med sina demoner att bli älskad och förstådd ... Ja började väldigt tidigt min sexuella bana i livet som 12 år gammal där ja fick bekräftelse att ja vågade göra saker ingen annan tjej i min ålder vågade männen va ofta äldre och gav mig precis det jag trodde då va vad jag behövde ... Idag vet jag att ja tillät mig bli utnyttjad på fel sett många gånger blev deras lilla vackra docka som va en gudinna i sängkammarn och alltid vacker att se på ... Vågade aldrig pratat om hur mitt liv egentligen såg ut utan pengar utan mat egentligen knappt ett hem ibland men det syntes aldrig utanpå... Vissa kom mig nära och fick se verkligheten under ytan vissa stannade kvar andra la bena på ryggen o sprang ... Men aldrig under hela min ungdom kände ja mig tillräcklig att ja dög att ja va värd bättre än så... Det har ju avspelat sig nu i hela mitt liv och därigenom har ja flytt ... Flytt från den ena mannen till den andra sökt efter nya spännande män hela tiden aldrig nöjt mig med att bli älskad fullt av en man utan hela tiden flytt in i något nytt.....
Ända fram till för ett par år sen ungefär när ja blev sjuk och inte längre kunde leva på min kropp inte längre kunde locka män med min skönhet de var nog då jag började tappa fotfästet och började komma till insikt att ja alltid flytt från vem ja egentligen
....
Fortsättning följer nu dax för jobb ett tag......

Alla har vi olika bakgrund att stå på... vissa vägar är väldigt raka vissa är krokiga, ja har själv åkt i diket många gånger på min allför krokiga väg genom livet... många gånger har jag tagit mig upp själv andra gånger har jag haft hjälp från oftast fel håll..

Jag har flytt i hela mitt liv har det inte varit från mina relationer har det varit min kropp mitt jobb mitt liv i helhet aldrig riktigt vetat vad eller hur jag vill att mitt liv skulle se ut!

Många gånger har jag känt mig stark och känt att nu är jag på väg åt rätt håll trots att vägen varit både hal och krokig så har ja stått kvar med båda bena en längre tid o känt mig duktig till det en dag börjat regna då har jag glidit av vägen med en smäll och fått lov att börja om, Det skyddsnät många människor får bygga upp runt sig som barn fick jag aldrig och nu på senare år är det väldigt svårt att förlita sig på att det man bygger upp håller....

Att hitta dom rätta byggstenarna är början till att få en stabil grund en stark plan att stå på och nu äntligen 39 år senare känner jag att jag börjar se en ljusning i mitt liv, motgångar gör ens själ sägs det, men utan en själ kan man inte komma någonstans man måste förena kropp hjärta o själ i ett för att få kraften att hitta rätt i livets väg...

Jag har låtit andra ratta den bil jag kört genom livet med alldeles för mycket, därför tar ja nu och hoppar ur bilen och ställer mig bredvid...

Tar ett steg tillbaka och går på min väg istället ensam. "Ensam är stark" och genom att komma till insikt att vissa saker måste man göra ensam och vissa saker kan man inte hitta svaret på själv utan behöver hjälp utifrån...

Den vägskälet har ja nu kommit till och sökt mig den hjälp jag behöver för att sluta fly att acceptera mig för den jag är och få förståelse till varför mitt liv varit en flygt i 38 år.....

Fortsättning följer nu måste ja jobba lite också