Att acceptera en själv o sina demoner ....
Alla har vi olika bakgrund att stå på... vissa vägar är väldigt raka vissa är krokiga, ja har själv åkt i diket många gånger på min allför krokiga väg genom livet... många gånger har jag tagit mig upp själv andra gånger har jag haft hjälp från oftast fel håll..
Jag har flytt i hela mitt liv har det inte varit från mina relationer har det varit min kropp mitt jobb mitt liv i helhet aldrig riktigt vetat vad eller hur jag vill att mitt liv skulle se ut!
Många gånger har jag känt mig stark och känt att nu är jag på väg åt rätt håll trots att vägen varit både hal och krokig så har ja stått kvar med båda bena en längre tid o känt mig duktig till det en dag börjat regna då har jag glidit av vägen med en smäll och fått lov att börja om, Det skyddsnät många människor får bygga upp runt sig som barn fick jag aldrig och nu på senare år är det väldigt svårt att förlita sig på att det man bygger upp håller....
Att hitta dom rätta byggstenarna är början till att få en stabil grund en stark plan att stå på och nu äntligen 39 år senare känner jag att jag börjar se en ljusning i mitt liv, motgångar gör ens själ sägs det, men utan en själ kan man inte komma någonstans man måste förena kropp hjärta o själ i ett för att få kraften att hitta rätt i livets väg...
Jag har låtit andra ratta den bil jag kört genom livet med alldeles för mycket, därför tar ja nu och hoppar ur bilen och ställer mig bredvid...
Tar ett steg tillbaka och går på min väg istället ensam. "Ensam är stark" och genom att komma till insikt att vissa saker måste man göra ensam och vissa saker kan man inte hitta svaret på själv utan behöver hjälp utifrån...
Den vägskälet har ja nu kommit till och sökt mig den hjälp jag behöver för att sluta fly att acceptera mig för den jag är och få förståelse till varför mitt liv varit en flygt i 38 år.....
Fortsättning följer nu måste ja jobba lite också