zkrutten

Enda sen jag var liten har det funnits en plats där jag varit nästan varje sommar, Björnö utanför västerås (vinterviken) för att vara exakt. Det har funntis i min pappas ägor ända sen han var barn och vi alla barn har varit där på sommarloven och lekt och badat. Vi är i olika grupper när det gäller ålder, min älsta bror har ett gäg som är i samma års kull, lika så för min mellan bror och även för mig vi är ett gäng både tjejer och killar som är födda samma år och vi umgicks hela loven.
 
När min farfar (Harry) och farmor( Greta) levde va det alltid bestämda regler om vad som fick göras och inte. Farfar harry var en underbar man på många sett väldigt bestämd men ändå väldigt snäll, min farfar dog tyvärr 1989.

Men Farmor Greta va en tuff liten tant väldigt bestämd och väldigt envis. Många barn tyckte hon va väldigt hård och tuff aldra helst mot mig som barn men nu i efterhand har jag försått att hon försökte uppfostra mig eftersom hon kände att min mor misslyckades med de. Hon var väldigt gullig också lagade alltid god mat och fixade med tvätt och så men samtidigt så va hon alltid sträng. Jag hade svårt att förstå som barn att hon faktiskt ville väl i allt hon gjorde, men efter att min mamma gått bort fick jag lära känna min farmor på rätt sett.

Nånting som fick mig att förstå att hon under alla år älskat mig lika mycket som mina bröder va den dagen jag fick följa med min pappa till banken efter att mamma dött, farmor ville ge mig någonting.
Det var så att när mina bröder fyllde 18 fick dom varsin klackring i guld av farmor och farfar men när jag fyllde fick jag ingenting, även mina silverskedar ja fick som barn slutade ja få redan som 8 åring.
men det visade sig att hon sparat alla skedar hos sig själv hon litade inte på min mamma. Samma sak gällde klackringen, hon vågade inte ge mig något av värde så länge jag bodde hemma hos mamma....

Så när min mamma hade dött ville min farmor ge mig något som hon sparat sen ja fyllt 18, en helt otroligt vacker guldring med en stor lila sten på som hon velat ge mig så länge, mamma dog -98 då var ja 24 år gammal.
Då började jag förstå att hon faktiskt älskat även mig under alla dessa år trots att jag själv inte sett det, hon var alltid hård mot mig och ville att jag skulle gör si och så när jag var liten men det var ju mest för att on kände en skyldighet att se till att jag fick nån form av uppfostran, sen att jag faktiskt fick en fin uppfostran av min mamma till den förmån hon kunde det erkände farmor för mig en dag att mamma ändå lyckats bra med att få mig till en sån fin tjej. Dom orden värmde mitt hjärta mycket.

Efter den dagen och efter det att jag fått veta och förstått hur saker faktiskt gått till under min barndom mellan min mor och farmor så har jag nu lärt mig älska mitt helvete som det var när ja var barn och i dag är det mitt paradis, dit jag åker ofta dit jag längtar dit mitt barn skall få känna lugn, lycka och härligheten av sommaren.... Det är ett sommar paradis dit man åker när solen börjar värma våran luft. Midsommar är tradition där ute där samlas vi alla stugor ch har en trevlig fest med mat och dryck, midsommar på Björnön är barnens midsommar med tipspromenad, dans, godisregn, metartävling lotteri mm.

Jag älskar att vara på ön där mår jag toppen idag, man går in i ett lugn som inte går att förklara utan måste upplevas, alla som följt med mig dit förstår vad ja menar...

nu lär det kanske inte bli fler trippar dit i år eventuellt en sväng men eftersom vattnet stängs av här nu i oktober och det inte är direkt isolerat i stugan blir det lite kallt, men det går jag har provat!!

Finns massor att skriva om mitt paradis men det får bli en annan gång..

När jag började blogga visste jag inte vilken effekt det skulle ha på både mig själv och dom som läser den. Jag har fått väldigt mycket fin feedback från människor i samma situation samt att dom som kände mig som ung har skrivit till mig och berättat om hur dom inte visste att jag faktiskt haft en sån tuff uppväxt som jag ändå haft.

Sånt glädjer mig att jag genom min blogg kan hjälpa andra som gått genom samma sak. Inte trodde jag för en sekund att feedbacken skulle vara så här stor men det är kul.

Jag skriver ju som sagt om mina erfarenheter och mitt liv och ju mer jag skriver desstå mer kommer jag i håg, jag har nog förträngt mycket av min barndom just sånt som varit jobbigt men nu när jag skrivit om det kommer det tillbaka...

Att vara barn i en missbrukar familj är som många av er redan vet inte ett lätt liv, man har två val det ena är att välja samma bana som sina föräldrar den andra är att ta avstånd.
Jag tog avstånd jag har alltid varit rädd för att bli som min mamma men ju äldre jag blivit har jag förstått att jag kommer aldrig kunna bli som henne eftersom jag tog avstånd redan som ung jag kommer aldrig kunna skapa det livet som hon skapade för oss barn eftersom jag är en starkare kvinna än vad hon var som ung.

Min mamma växte upp i en familj med mycket kärlek men också ett strängt levene.
Min mormor och morfar (morfar är inte mammas riktiga pappa) levde som många gjorde då, när barnen var små var mormor hemma fru och morfar jobbade för fullt för att försörja familjen.
Min morbror är yngre och morfars riktiga son tror att min mamma hade det tufft som liten med att ha en far som egentligen inte va hennes fast det visste hon inte förens senare i tonåren men den naturliga kontakten fanns liksom inte där.

jag minns att mamma ofta var rädd för att göra bort sig inför morfar, hon försökte i hela sitt liv visa att kolla mig kolla vad jag är duktig! Hon  var en väldigt duktig kvinna på många sett inte många som kände henne visste om hennes missbruk. Hon jobbade många år inom sjukvården som undersköterska och var väldigt omtyckt

Hon var en väldigt vacker kvinna som ung och en populär tjej i skolan, träffade många män och var ute på dans ofta men nästan aldrig onyckter. Hon drack väldigt sällan..

Första gången hon fick smaka whisky var med min farfar.
två skilda världar möttes när min mamma och pappa träffades, mamma som kom från en hårt hållen familj som levde  och med en viss syn på saker, träffar pappa ensam son i en rikare familj, min farmor va en tuff kvinna hon bestämde allt över allt och mamma var väl inte den perfekta kvinnan för hennes son, men kärleken hade sin egna väg.
Enligt min mamma fick hon kämpa för att bli accepterad av famor, hon försökte göra allt rätt enligt vad hon tyckte plus att mamma var inte van vid att det skulle finnas sprit inblandat hela tiden, farfar skulle ha sin whisky när han kom hem, farmor drack nästan aldrig men farfar. Han söp sig inte full men va en svensson som skulle ta sig den där whiskyn för att varva ner, mamma började att ta ett glas vin när hon lagade mat ochså för att varva ned men tyvärr blev spriten redan där ett sett för mamma att fly från verkligheten.

Jag vet inte allt om hur min mamma och pappa egentligen hade det men en sak vet jag pappa älskade "bippa" som han kallade min mamma, det kallar han henne även i dag när vi pratar om dom.

Ett starkt minne jag har av det är på min mammas begravning jag hade aldrig innan den sett min pappa gråtit men då när vi gick fram till kistan i kyrkan så grät min pappa och sa "jag kommer alltid älska dig bippa".

Jag har under min barndom fått dragits mellan två läger. 
Ett (pappa) där det alltid fanns pengar mat på bordet, man kunde få saker....
och (mamma) där det alltid fanns kärlek, alltid va tjafs om pengar, man fick ljuga sig fram....
Det fanns kärlek även hos pappa men den såg jag sällan,,,,
 
Mamma och jag flytta ifrån min pappa redan när jag va 1 år gammal mina två äldre bröder bodde kvar hos pappa.
Jag minns tyvärr inte så jätte mycket från min barndom men jag minns att många gånger va det tjafs om mig vart jag skulle bo vart jag hade det bäst, mamma var redan då alkohist och ställde till det för sig ofta. I och med sitt missbruk ljög hon om väldigt mycket saker. Hon va slarvig med pengar och ställde till det mer än en gång när det gällde hus o hem.

jag kommer ihåg att det va gånger jag kände att jag inte ville åka till min pappa för jag var rädd för vad hon skulle göra utan mig hemma, jag var ju trots allt en liten bromskloss till hennes drickande, men ju äldre jag blev dessto lättre blev det för henne att strunta i mig jag, och kunde ju klara mig själv, Som jag berättat tidigare fick jag ju en lillebror redan när jag var 5 år gammal, då bodde vi i Kolbäck. Samma sak hände där egentligen som hände med min pappa.
Tobias pappa kom också från en rikare familj som inte heller tyckte mamma dög åt deras älsta son, men Peder gick sin egna väg, han spelade trummor i ett band kommer ja i håg vi va ofta iväg och lyssnade på när dom spela. Men efter olyckan då Tobias dog blev mammas missbruk värre hon började gömma sprit för mig och andra, men hela tiden sköte hon sitt jobb men periodvis va det tufft även där för henne.

Jag var allt oftare hos pappa som vid den tiden skaffat sig en ny kvinna som hade 4 barn sen innan ett tvillingpar en äldre son och en äldre dotter.
Pappa har berättat för mig nu i efterhand att han slogs om att få vårdnaden om mig runt den här tiden vilket ja inte har ett minne av, men som sagt jag har nog förträngt mycket från min barndom.

Men tittar man på hur min mamma hade haft det som ung och så vidare kan man förstå att hon tog till spriten för att gömma sig, hon försökte bli accepterad i hela livet men tyvärr på fel sett, hon var älskad av många men hon kunde inte ta emot den kärleken eftersom hon inte accepterade sig själv för den hon var. Att hon försökte många gånger att bli nykter va bara yttrligare ett försök att bli accepterad. Jag vet att mormor och morfar älskade henne över allt annat men eftersom hon ställde till det för sig om och om igen va det svårt för dom att lite på henne om o om igen, samma sak gällde för mig, jag hade svårt att lita på min mamma.
Hon lovade mig så många gånger att det där var sista gången hon söp, det där var sista gången hon ljög om pengar, hon skulle bli nykter hon skulle ta tag i sitt liv, enligt pappa va mamma inlag en sväng när mina bröder va små innan jag föddes, men efter det tog hon ingen hjälp det var väl därför hon aldrig tog sig ur sitt missbruk heller hennes missbruk under så pass många år blev även hennes död.

Jag har lärt mig mycket av min mammas missbruk. En sak är att man måste vilja själv för att kunna ta sig ur sitt missbruk. an kan inte tvinga någon att sluta med sitt missbruk om dom innest inne inte vill, dom kan hålla sig rena under flera år men förr eller senare faller dom tillbaka om dom inte själva insåg att hjälpen va deras räddning.

En annan sak är hur viktig ärlighet är....

det får bli nästa inlägg........ ha det gott
och tack alla!!!

Min Sjukdom,

Innan jag visste att jag hade denna sjukdom började ja nästan tro att jag var dum i huvudet, att jag hade psykiska problem även vänner runt mig sa att du tessan mår du verkligen bra. Eftersom ja precis efter nyår flyttat tillbaka till min son pappa trodde många att jag mådde dåligt över att jag flyttat dit igen osv, plus att jag faktiskt mådde dåligt över andra privata saker som ekonomi o sånt det gjorde ju inte saken bättre. Hade väldigt kort stubin va ofta trött och då medar jag TRÖTT kroppen orkade liksom inte bära runt mig. Jag började fundera när jag började gå upp i vikt igen efter att jag gått ner 38 kg mådde som en prinsessa o kände mig väldigt nöjd med min kropp, o så nu började ja sakta gå upp igen plus att jag hade rikliga menstruationer som varade i veckor. När ja väl tog mig för att ringa till gyn o berätta om mitt problem konstaterade hon där att jag nog skulle träffa en doktor istället att mitt problem nog inte berodde till största delen av att mensen strula utan att det verkade vara nått annat o så var det ju. Gick upp 14 kg på 2 veckor innan ja fick komma till läkaren detta var den 15 aug 2009, då tog dom ett enkelt blodprov plus att han också ville att ja skulle göra en hälsokoll för säkerhetsskull.

Sagt o gjort jag gjorde en ordentlig koll med allt vad det innebar, det visade sig då att jag hade Hypotyreos plus att mitt järnvärde va låg som sjutton och sockret högt, det var inte så konstigt att jag mådde som jag gjorde då. Men trots att jag åt medicin för det och drack blutsaft för järnets skull fortsatte ja gå upp i vikt o blödde värre än innan.

Det tog 6 månader innan ja kontakta gyn igen eftersom dom sa till mig att så länge du inte har fått rätt dos på medicin kan vi inte hjälpa dig, men jag tänkte att det här är inte klokt man ska inte blöda som jag gjorde. Jag ringde på en Tisdag ner hit till mvc och sköterskan där sa direkt att men herre gud kvinna varför har du inte kontaktat oss tidigare, då visade det sig att den damen ja pratat med förra gången va en bluffmakare hon ställde egna diagnoser efter vad hon trodde stämde osv så jag fick en akut tid in till gyn i Nyköping den fredagen o där visade det sig att eftersom jag blödigt så länge hade jag fått en muskelknuta i livmodern.

Inget som är direkt farligt men jobbigt för både mig o min kropp, min läkare där inne tyckte då att jag skulle byta p-piller till en annan sort, hade ätit en sort som inte hade något östrogen i sig i flera år och eftersom dom inte fungerade som dom ska nämligen få bort menstruationen fick ja en annan sort, jag började äta dom och visst mensen forsvann putts veck men efter 1 vecka med illamående o yrsel slutade jag helt men dom också.

Tänkte att nu lägger vi av med all medicin utom Levaxinet och ser hur jag kommer må och det kan jag säga det var det bästa jag kunnat gjort, sen jag sluta med dom har ja stannat av i viktökningen o mår som en liten prinsessa igen. Regelbunden mens, orken har kommit tillbaka, lusten, humöret, kom ihåget  ja JAG är mig själv igen nästan i alla fall och det är så skönt hoppas nu vikten vänder också så jag får gå ner dessa totalt 40kg ja gått upp på minder än 8 månader.....

Detta är HYPOTYREOS!!!!

Trött, seg, irriterad och glömsk.

Tror du att du är utbränd?

Sakta i backarna. Det kan vara rubbningar i sköldkörteln.

Ett problem som drabbar ett stort antal kvinnor varje år.